Kategori: Medielogik

Skilsmässohantering i media

En fd minister ska skilja sig för att han hittat en ny kärlek. En skvallertidning har fått tag i nyheten. För att blåsa skvallertidningen på sitt scoop, går den fd ministern till en kvällstidning och bekräftar hela historien. Avsikten med detta motiveras av en vilja att skydda familjen från (skvallrig) publicitet.

Ministerns hantering får stort beröm på många helsidor i många tidningar. Dagens Industri citerar experter som säger ”Genidrag av X” på en hel helsida. På vilket sätt ”genidraget” minskat publiciteten och skyddat familjen är för mig oklart. Genom att själv gå till en kvällstidning, öppnar han dörren för all annan media att legitimt berätta historien. Även i de tidningar som i annat fall hade avverkat saken med en mindre notis.

Nyhetsbrev från din medietränare

Jag har ett litet nyhetsbrev som går till alla som jag medietränat, men även till andra intresserade. Det innehåller tips och reflektioner om sånt som strömmat fram genom mediefloden. Denna gång prövar jag lägga upp några notiser på min blogg istället. Om även du är intresserad av nyhetsbrevet, meddela mig på mart.maandi@jklgroup.com. Om du behöver medieträning, budskaps- och argumentationsutveckling: maila eller ring mig 0708 696 171. Det är sådant jag sysslar med hela dagarna.

 

Diktatur?

Johans Sjöstedt (V) tycks inte veta vad Saudiarabien har för statsskick och måste fråga statsministern om landet är en diktatur eller inte. För att fylla Sjöstedts kunskapsbrist kan jag rekommendera en utmärkt sida på nätet som heter www.landguiden.se där det står bl a följande: ”Saudiarabien är en absolut monarki och en islamisk stat… Politisk verksamhet är förbjuden och yttrandefriheten kraftigt beskuren.” Jag utgår ifrån att Sjöstedt är tillräckligt klipsk att han kan dra sina egna slutsatser av denna text. http://mobil.svd.se/nyheter/lofven-tvekar-om-saudiarabien_svd-4293245

 

Adjö, Häggis

När någon aviserar sin avgång, händer något märkligt: alla talar så väl om en. Nu finns det ju stor möjlighet att även Göran Hägglund blir både folkkär och landsfaderlig.

 

Guldbagge 1. Tugga tuggummi

Egentligen kan man tycka vad man vill om tuggummi, men det uppfattas som att man är lite dum. Det behöver inte alls vara så, men varför ta risken? Ett sådant exempel såg vi på Guldbaggegalan där en kvinna klev upp på scen för ett tacktal, utan att ha spottat ut innan. Twitter flödade över! Det kan ju finnas många anledningar till att använda tuggummi. Det luktar gott och man slipper bli torr i munnen – vilket ju är vanligt vid nervositet. Testa då ett knep jag lärt mig: Tänk intensivt på en syrlig citron, föreställ dig hur du biter i en klyfta och hur det smakar. Samtidigt kan du bita dig försiktigt i tungstepsen – och se, saliven flödar till och torrheten försvinner!

 

Guldbagge 2. Bästa kvinnliga huvudroll

på Guldbaggegalan gick till en transperson. Känns som en begreppsförvirring, varför inte en egen kategori? Och för att nu vara PK: är inte uppdelningen manligt/kvinnligt lite förlegat?

Det slår mig också hur dåliga framträdanden våra mest ansedda professionella artister levererar. Muntlig framställning och retorik verkar vara dagens bristvara. Och om man säger något på tre meningar, varför krävs det tre svordomar?

Kvällens bästa levererades av skådisarnas döttrar (hoppas de inte tar intryck av föräldrarna!).

Dessa presenterades av Aftonbladet på löpsedeln: ”Här sötchockar döttrarna”.

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/film/article20222948.ab

 

Guldbagge 3. Sverige är ett litet land

Guldbaggen, förresten, såg inte om kulturministern var där. Men det kanske hade blivit för mycket av en intern familjeangelägenhet av det hela… som tur var fick ju inte maken nåt pris för sin huvudroll. Hade ju varit lite bananmonarki annars.

Inga svar på icke-ställda frågor

Den förre svenske utrikesministern Carl Bildts räddningsaktion av den dödsdömde afghanske journalisten har skapat en del frågor som inte ställts – i alla fall inte besvarats. Hur kommer det sig att en dödsdömd person har möjlighet att hoppa på ett utländskt flygplan? Brukar inte dödsdömda personer sitta inspärrade i finkan? Det kittlar min nyfikenhet om att få veta mer när det bara står: ”Bildt hämtade mannen med bil och tog honom till flygplatsen där det svenska regeringsplanet väntade”.

http://www.dn.se/arkiv/nyheter/bildt-smugglade-ut-dodsdomd-student

 

Inte ens en tummetott på armlängds avstånd

Den rumänska socialministern höll ett rejält avstånd till det romska tiggeriproblemet vid sitt besök i Sverige. Hennes formuleringar var lysande intetsägande. Man var överens med svenska regeringen om ”att länderna ska underteckna en gemensam avsiktsförklaring”. Man har alltså inte ens skrivit på nåt, utan bara sagt att man avser göra det. Vidare sade ministern att de hade inlett flera program, däribland en strategi … Alltså inte ens en tummetott! Vidare sade sig ministern inte ha tid att se någon tiggare, vilket ju hade varit lätt på väg till limousinen.

 

Poängen först och att hålla tiden

Lyssnade på Riksdagens frågestund den 22/1. Förvånades av att dessa proffs talade så dåligt. Alldeles för högt tempo, skenande tal, otydlig diktion – men framförallt att de inte kunde hålla tiden. Talmannen var hela tiden tvungen att avbryta dem som gick över tiden. Det som hände var att nästan alla var tvungna att skippa sin poäng och slutknorr.

 

Kontaminasammanblandningar

”Vi behöver gräva närmare i den frågan”, sade finansminister Magdalena Andersson i en riksdagsdebatt. Uttrycket smittade av sig även till Erik Ullenhag, som körde samma formulering. Antingen ”gräva djupare” eller ”titta närmare”, heter det väl. Kommer att tänka på Refaat elSayed som sade: ”Vi simmar i alla i samma båt” eller ”Här ligger en gravad hund”.

 

Vi 5

Fem personer får frågan på Aftonbladets sista sida: Slösurfar du på arbetstid? Ett av svaren är: ”Ja, det hände ibland.” Personen är numera arbetssökande.

Affärslogik mot medielogik – beräknad sannolikhet mot skräck, oro och hot

I den verkliga verkligheten (alltså utanför media) styrs vi av kvalitetsmått och gränsvärden, inom felmarginalen. Hustaken hållfasthet beräknas efter ”100-års-stormen” eller ett fall på miljonen att det kan finnas en glasbit i en barnmatsburk. Affärslogiken hanterar osäkerhet och faror med ett statistiskt synsätt. Det är för att skapa en känsla av säkerhet.

Media gör precis tvärtom. Den kan inte hantera detta, utan blåser på med livsfara och skräck direkt. Det går inte att som myndighet tala om förhöjda nivåer av hälsofarliga ämnen som håller sig inom gränsvärdet. Media tolkar det giftiga som livsfarligt. Minns ni akrylamiden som Livsmedelsverket larmade om 2002? Då kom det omtumlande beskedet från forskare att chips och en lång rad andra stärkelserika matvaror innehåller höga halter av ett ämne som kan orsaka cancer. Mycket av publiciteten riktade sig mot chips och pommes fritt, men också havregrynsgröt och kaffe fick sin beskärda del. Senare tog Livsmedelsverket tillbaka ”larmet”. Med detta visade tydligt att media går i spinn och kan inte hantera sådan materia med förnuft. Samma sak är det med de återkommande sjukdomarna: fågelinfluensan, svininfluensan och nu ebola.

”Vi oroar oss för fel saker”

17 % av amerikanarna tror att ebola är det mest akuta hälsoproblemet, efter att en (1) amerikan avlidit av sjukdomen! Alltså inte cancer, som dödar 600 000 amerikaner i år! Givetvis är detta en effekt av medias överdrivna rapportering som jagar skräck i befolkningen. Vilket leder till helt fel slutsatser och folk oroar sig för fel saker, istället för att äta mindre fet mat och sluta röka. Om detta skrev Erik Helmerson i pappers-DN (18/11-14).

Media kan alltså inte komma med det balanserade rådet: var lite försiktig, ät mindre fett och socker, sluta röka, tvätta händerna, hosta inte andra i ansiktet…

Och allt detta beror på att vi, i publiken, gillar att bli skrämda. Alla dessa vampyr- och skräckfilmer som vi älskar, när vi som barn gillat ett ”BUH” och så hoppar vi till.

Men varje vecka har jag minst en dödlig sjukdom, om jag nu ska tro på Expressens löpsedel. Om jag hostar – har jag cancer. Om jag inte hostar – har jag cancer …

Cancerlarmen passar in i medielogikens jakt på dramatik, säger en professor i medie- och kommunikationsvetenskap (Gunilla Jarlbo i Metro 29/10-14). Andra självklara risker rapporteras inte, som rökning, för de passar inte in. Sedan verkar forskarvärlden motsägelsefull. Den ena veckan skadligt, den andra veckan nyttigt. Professorn säger att det är tur att vi har ett så kort minne, för annars hade vi inte ens vågat gå upp ur sängen efter alla larm.

http://www.metro.se/nyheter/cancerlarmen-sa-gick-det-sedan/EVHnjB!ux1u41vreWeM/

Affärslogik mot medielogik: Konsensus mot konflikt

Ansvarskännande ledarskribenter manar partierna till förnuft om den kommande budgeten. Ingen bör vara intresserad av en regeringskris som skulle leda till nyval. Alla skulle vara förlorare, heter det. Här intar mediernas representanter en hållning som inte är genuin. Låt mig utveckla det lite.

Ofta får vi (på vår kommunikationsbyrå) höra näringslivet beklaga sig om att de så ofta blir missförstådda i media. Förklaringen kan ligga i att näringslivet och media arbetar i helt olika logiska system. När näringslivet betonar: ”Undvik konflikt, uppnå konsensus, kom till en överenskommelse” så drar media åt det motsatta hållet med att blåsa upp konflikter och ställer till ett riktigt bråk mellan meningsmotståndare.

Kanske är ett av Stefan Löfvens problem att han i hela sitt tidigare liv varit fokuserad på att ro avtal i hamn, att man sätter sig ner runt bordet, gör kompromisser och kommer till slut fram till en överenskommelse. Nu är det tvärtom för Löfven, för politikens näringstillskott (och medias) är just konflikten, bråket och fighten.

Visst kan man vara osams i näringslivet, men då har alla misslyckats. Först hårda förhandlingar, men där alla har ett gemensamt mål: att hitta en win-win.

Även om ett företag tycker att en affärspart är omöjlig, så är det inget som kommuniceras offentligt utanför de slutna sammanträdesrummen. Utåt strävar alla att alltid bli överens och att motstående intressen kan bekräftas med underskrifter i ett avtal.

Detta gäller även i andra relationer med omvärlden, tex om man tycker att en politiker är ett pucko, är det något man inte kommunicerar, utan visar alltid god min utåt.

Hur är det i politik och media? Här är det helt andra regler som gäller. Här är det istället konflikten som är livsluften för att det är den dramaturgiska grunden till den bästa berättelsen. Här är det helt OK att säga att motståndaren är ett pucko. Det är något som publiken älskar och tar till sig. Ju större publik desto bättre (större intäkter, större berömmelse och bättre opinionssiffror). Här är det konflikten som gäller. Mellan stor och liten, mellan höger och vänster, mellan fattig och rik. Här är den klassiska sagan förebild. Och vi älskar dessa historier! Media provocerar och tussar ihop motståndare, fighten blir bättre till publikens gillande.

Så vi får väl se om det är opinionsbildarna på ledarsidorna eller nyhetsjagande reportrarna som vinner i de kommande budgetprocesserna. Och om politikerna vill ha en fight eller om de ”tar ansvar”.

Konsekvensneutraliteten saboterar

Medias konsekvensneutralitet – dvs att journalisten ska rapportera utan att tänka på konsekvenserna och följderna av sin publicitet. En företagsaffär är på gång, men kan spricka om något avslöjas i förväg och mängder kan jobb försvinna – publiciteten ska ske trots de olyckliga följderna.

Likaså rapporterar media exakt i realtid om var ubåtsjakten sker och med vilka insatser. Att berätta för sin publik är viktigare än att låta militären ostört göra sitt jobb. Rapporteringen avslöjar allt för ubåtens husse… och jakten blir ineffektiv. Visst vill vi som medborgare veta vad som händer och att hemligheter avslöjas. Men jag tror att de flesta också vill att de militära operationerna ska lyckas.

I det läget kanske jag har tålamod att invänta tills det är klart – och få historien berättad då det är dags. Nu kan det ju sluta med att vi ändå inte får veta vad det var som rörde sig där under ytan. Och allt för att medierna saboterat för militära insatserna med direktrapporter från egna helikoptrar och båtar i sökområdet.