Ansvarskännande ledarskribenter manar partierna till förnuft om den kommande budgeten. Ingen bör vara intresserad av en regeringskris som skulle leda till nyval. Alla skulle vara förlorare, heter det. Här intar mediernas representanter en hållning som inte är genuin. Låt mig utveckla det lite.
Ofta får vi (på vår kommunikationsbyrå) höra näringslivet beklaga sig om att de så ofta blir missförstådda i media. Förklaringen kan ligga i att näringslivet och media arbetar i helt olika logiska system. När näringslivet betonar: ”Undvik konflikt, uppnå konsensus, kom till en överenskommelse” så drar media åt det motsatta hållet med att blåsa upp konflikter och ställer till ett riktigt bråk mellan meningsmotståndare.
Kanske är ett av Stefan Löfvens problem att han i hela sitt tidigare liv varit fokuserad på att ro avtal i hamn, att man sätter sig ner runt bordet, gör kompromisser och kommer till slut fram till en överenskommelse. Nu är det tvärtom för Löfven, för politikens näringstillskott (och medias) är just konflikten, bråket och fighten.
Visst kan man vara osams i näringslivet, men då har alla misslyckats. Först hårda förhandlingar, men där alla har ett gemensamt mål: att hitta en win-win.
Även om ett företag tycker att en affärspart är omöjlig, så är det inget som kommuniceras offentligt utanför de slutna sammanträdesrummen. Utåt strävar alla att alltid bli överens och att motstående intressen kan bekräftas med underskrifter i ett avtal.
Detta gäller även i andra relationer med omvärlden, tex om man tycker att en politiker är ett pucko, är det något man inte kommunicerar, utan visar alltid god min utåt.
Hur är det i politik och media? Här är det helt andra regler som gäller. Här är det istället konflikten som är livsluften för att det är den dramaturgiska grunden till den bästa berättelsen. Här är det helt OK att säga att motståndaren är ett pucko. Det är något som publiken älskar och tar till sig. Ju större publik desto bättre (större intäkter, större berömmelse och bättre opinionssiffror). Här är det konflikten som gäller. Mellan stor och liten, mellan höger och vänster, mellan fattig och rik. Här är den klassiska sagan förebild. Och vi älskar dessa historier! Media provocerar och tussar ihop motståndare, fighten blir bättre till publikens gillande.
Så vi får väl se om det är opinionsbildarna på ledarsidorna eller nyhetsjagande reportrarna som vinner i de kommande budgetprocesserna. Och om politikerna vill ha en fight eller om de ”tar ansvar”.