Minns en biologilektion på gymnasiet då vår lärare frågade om vad utandningsluften kunde användas till. Ingen i klassen kunde ge det uppenbara svaret: att tala med. Luften pressas ut genom luftstrupen genom de spända stämbanden och varefter talet formas i munnen. Ett exempel på detta kunde vi höra i en intervju i P1 Morgon 6/3 med Gabriel Wikström som är bl a socialminister. Efter intervjun förstod jag inte varför han ens åkte till studion. Det kom visserligen ut ljud i form av ord, men absolut inget konkret innehåll. Jag undrar om reportern Johar Bendjelloul kände att han fick fram något annat än utandningsluft med koldioxid.
Här kommer ett sammanfattande axplock av ministerns svar:
– Inte nöjd, men frågan prioriteras högt, de har ett kontinuerligt arbete och kartläggning.
– Svårt att diktera krav, en avvägning och kontinuerlig dialog…
– Debatten tog snabbt slut, glad över samarbetet och dialogen.
– Ambitionen och målen ligger kvar …
– Kan inte säga det, beredning pågår… Vi har en ambition.
– De har tagit fram en strategi, vi ställer oss bakom den och ger dem ett moraliskt stöd
– Alla efterfrågar inte pengar. Staten ska engagera sig i att ha en ambition…
– Det är en fråga för idrottsrörelsen. Vi ser välvilligt från regeringen. Eventuellt avfärda det först efter en utredning
– Problemet med friskvårdsstöd är att det endast går till dem som har en anställning och inte till dem där ohälsan är störst … (Ganska konkret, men vad blir det istället?)
– Vi har ett ambitiöst mål …
– Insatser krävs inom alla politikområden…
– Vi har aviserat att vi ska titta över frågan…
– Vi håller på och bereder frågan …kan inte säga något om detaljerna … vi får återkomma till det
– Jag kan inte detaljerna bakom detta … men principen är … hur man exakt resonerat kan jag inte redogöra för …
– Det kan bli fler förslag …
– Vi för diskussioner, jag kan inte säga nåt det just nu, budgetdiskussion pågår, men vi undersöker möjligheten …
Har man inget att säga, så ska man hålla tyst. Det är en ganska bra princip. Jag vet inte hur ministern eller redaktionen tänkte, men det hade ju varit bra för alla parter (även för lyssnarna) att vänta med intervjun tills det fanns något konkret att berätta.
OK, jag fick något att uppröras över …