Att vi är chockade och överraskade av utgången av det amerikanska presidentvalet måste vara en effekt av att vi konsekvent missletts av medias rapportering. Vi kan nu konstatera att en bild som getts oss har varit sned och fel – nu har vi facit. Jag kan inte tolka det på annat sätt än att medias felaktiga rapportering styrts av önsketänkande om valutgången.
Vi har lurats på samma sätt t.ex. om Brexit, där den osannolika folkviljan gick tvärt emot mediebilden. Det finns flera exempel på att matchen redan är avgjord …
Meningen med media är ju att de ska informera oss medborgare, så att vi kan bli kloka och ansvarstagande medborgare i en demokrati.
Det är ju därför media är omgiven av skyddande grundlagar för tryck- och yttrandefrihet. Om rapporteringen är fel, sned eller bara önsketänkande från media självt: vad gör grundlagarna då för nytta?
Precis, journalisternas uppgift borde vara att informera så sakligt och allsidigt som möjligt. Mycket av medierapporteringen, inte minst i Sverige, har emellertid tagit formen av s k agendajournalistik, dvs man har ett syfte att påverka opinionen i en viss riktning.
Rapporteringen kring presidentvalskampanjerna i USA har varit svår att överblicka, tycker jag. I den mån journalisterna förlitat sig på opinionsinstituten bör man söka orsakerna där, till varför mätningarna slog så pass fel. Nåja, de slog ju inte jättefel; skiljer det bara några procentenheter mellan kandidaterna så är detta rimligen innanför felmarginalerna, och sålunda kan allmänhetens bild av läget inte sägas vara ett resultat av medias eventuella snedrapportering, även om vissa media säkert velat ge en vinklad beskrivning av verkligheten.
Sen är det inte alltid så lätt, vare sig för journalister eller andra, att avgöra vad som är ”rätt”. Ta klimatfrågan t ex, där Michael Manns ”Hockey stick curve” fördes fram som sanning under ganska lång tid. Och hur ger man en rättvisande bild av opinionsläget inför ett presidentval, där väljarnas sympatier åker hit och dit i ett gungfly och valdeltagandet slutligen hamnar på bara ca 55%.
När det gäller tryck- och yttrandefrihetsgrundlagarna så garanterar dessa i första hand att det ska vara tillåtet att ge uttryck för en uppfattning (i media t ex) utan att denna först granskats av en statlig censurinstans. Det är detta som är den primära nyttan med grundlagarna, men det innebär ändå ingen garanti för att journalisterna är opartiska. Många journalister i Sverige förefaller till stor del inriktade på att vara PK (politiskt korrupta 😉
På den tiden vi hade monopol-TV så var det inte ovanligt att vissa inslag fälldes av ‘Radionämnden’, just pga bristande saklighet. Sådana fällningar baserades på en grundlig granskningsprocess, motiverades utförligt och gavs påtaglig publicitet. En ‘Granskningsnämnd’ finns förvisso alltjämt, men känns mer tandlös idag.
Inte lätt, att göra rätt, som journalist.