Tagg: Ekot

Ekots trovärdighet havererar

På fredagseftermiddagen beskrev Ekot M-politikern Ulf Kristerssons politiska karriär med betoning på hans misslyckanden. Efter att Ekot kritiserats för detta, tog de bort inlägget och motiverade det med att den varit felaktigt formulerad och inte kollats tillräckligt av redaktörerna. Vidare sade de att det fanns skäl att ifrågasätta ordvalet och urvalet av fakta i publiceringen och därför tog de bort den så snart det gick.

Problemet med Ekots attityd är att de saknar självinsikt och förminskar frågan till att texten varit felaktigt formulerad, ett litet stavfel som inte kollats tillräckligt och att de ifrågasätter sitt eget ordval och urval av fakta. Om de bara tar bort texten, så är problemet ur världen. De inser tydligen inte att de faktiskt uppför sig helt tvärtom mot deras egna ledord: ”Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.”

Intressant att se hur Ekots agerande försvarades från vänsterkanten – är det ju sådana vänner som Ekot minst av allt behöver just nu.

Läs Ekots förklaring

 

SR Ekots fladdrande är ryggradslös journalistik

När Stefan Löfven skulle bli partiordförande presenterade Ekot en lista över hans meriter och egenskaper, uteslutande positivt. När Moderaternas kandidat till partiledarposten, Ulf Kristersson, presenterades av Ekot blev det mest negativa saker som listades. Efter en del protester beklagade Ekot sin publicering och tog bort listan.

Men Löfven hade ju inte haft någon ren politisk karriär bakom sig – och hade inte granskats på samma sätt som Kristersson, som varit med i politiken länge.

Var listan verkligen fel? Kan vi verkligen jämföra dessa två personers ”CV” på detta sätt. Det är klart att vi måste ställa frågorna:

Varför publicerar Ekot en sådan lista?

Varför tar de bort listan efter kritik?

Det ska alltså löna sig att klaga – är det så vi ska tolka saken?

Var finns den publicistiska ryggraden?

Den fria pressen i fara

Sveriges Radios Ekot ska börja välja ut även ”konstruktiva nyheter” och de som ska komplettera den nuvarande nyhetsvärderingen som antagligen domineras av motsatsen: de destruktiva. Ekochefen utvecklar det hela såhär: Journalister tabloidiserar välden, söker konflikter och drama, gärningsmän och offer – vilket kan leda till att publiken

Så kan det vara. Det granskande och kritiska uppdraget har ibland en överton av gnällig negativism, som vi i publiken kanske tröttnat på. Kan det vara därför som antalet klick på gulliga kattungar ökar så dramatiskt?

Jag har dessutom förundrats av hur en del journalister agerar som aktivister. Det sker när intervjuade får frågor som jag inte förstår syftet med. Är det för att få veta något nytt eller är skälet något annat?

Några exempel: Som när Stefan Löfven eller förra försvarsministern Karin Enström pressades på att säga vilket slags statsskick Saudiarabien har. Är den informationen okänd för reportern? Att ta reda på länders statsskick torde ju vara relativt enkelt, t.ex. på appen ”Resklar” från UD.

Så vad är då syftet med att ställa en sådan fråga? Troligen är det av det destruktiva slaget – man vill höra ministrarna uttala ”Diktatur” skapa en pinsam situation till andra länder. Det är destruktivt.

Visst ska politiker, stater och företag ha en moralisk kompass, som visar med vem internationella affärer görs upp. Men när det gäller just demokratifrågan, så tycks intresset vara lågt att ta reda på halten av demokrati hos länder som tar emot svenska biståndspengar – ty då kallas det för att stödja demokratiseringen.

Det konstruktiva då, hur kommer det att se ut när Aftonbladet kamouflerar reklamen till artiklar som ser ut som nyheter. Artiklarna kommer sedan dyka upp i AB:s vanliga flöde men ska vara tydligt märkta. Som ortodox medie- och PR-nörd, ser jag det som ett olyckligt steg i fel riktning. För även för oss i PR-branschen är skiljelinjen viktig. Vi vill att publiciteten sker på sina egna meriter, däri ligger trovärdigheten. Men om vi kan köpa oss in i redaktionell text, kommer trovärdigheten att sjunka och effekten utebli.

Det måste alltså finnas en tydlig skiljelinje mellan dessa två och att det inte ska finnas minsta misstanke om att det går att köpa sig redaktionella spaltmillimeter.

SR P1:s ”Medierna” tog i lördags upp bägge dessa frågor, utan att koppla ihop dem. Det finns en fara med bägge dessa fenomen, att trovärdigheten i nyhetsbedömningen eroderas.

Den fria pressen har genom grundlagarna fått en särställning, för att de är en viktig spelare i ett demokratiskt samhälle där de upplysta medborgarna kan göra bra val.

Men om trovärdigheten på sikt kan ifrågasättas, varför ska då en industri som jobbar med en cocktail av ”reklamnyheter” ha ett grundlagsskydd?

Ekochefen Anne Lagercrantz, skriver om Konstruktiva nyheter: http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=4097&grupp=14434&artikel=6082108

”Medierna” om konstruktiva nyheter och om hur gränsen mellan reklam och journalistik suddas ut: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/496910?programid=2795

Om Aftonbladets reklam-redaktion: http://www.svt.se/kultur/reklam-i-med-journalistisk-look