Så lät alltså Fridolins försvar om flygplanet som gick från Arlanda till Bromma för att plocka upp honom. Han säger sig gärna ha tagit sig till Arlanda, om han bara vetat att planet stod där. Hans förklaring kanske funkar som krishantering, men troligen är skadan redan skedd och det kommer att finnas ett löjets skimmer över honom då han diskuterar flyg och framtida nedläggning av Bromma.
Men om Fridolins förklaring är riktig, borde ju även den omkringliggande organisationen (försvaret, regeringskansliet m fl.) få bära en del av skulden. Kanske är det en hovsam undfallenhet som präglar relationen till överheten: ”Ministern ska hämtas upp på Bromma, då hämtas han upp på Bromma – oavsett var planet står.” Att komma på tanken att föreslå någon annan lösning tycks inte finnas på kartan.
Twittrandet löper amok och bygger egna sanningar. ”Hinner man verkligen servera nötter mellan Arlanda och Bromma, ” var en fråga. Det är helt enkelt för kul att vrida till verkligheten på detta sätt. Att planet gick tomt mellan flygplatserna, var inte lika roligt.
Det har ju funnits liknande fall där administratörers undfallenhet har skapat skandaler. Alla dessa kreditkort och taxiräkningar – där misstag, slarv och missbruk accepterats av regeringskansliets personal – utan att de säger: ”Nu är reglerna såhär, rutinerna ska följas.”
Men de tycks välja den andra vägen i relationen med rikets styrande och landet lagstiftare – så de får göra som de vill. Vi minns riksdagsledamoten som hade oredovisade taxikvitton i en skokartong pga kvittoångest! Om det hade förekommit på någon min arbetsplats, hade det blivit löneavdrag och eventuell ångest hade varit som bortblåst.
Riksdagens och regeringens kreditkort har alltså hanterats löst och ledigt, utan att någon administratör dragit i handbromsen. Tills den dag då någon journalist begär ut allt – och det blir ett himla liv.
http://www.expressen.se/nyheter/regeringskansliet-kande-till-flygningarna/