Tagg: Israel

Är regeringen vinnare eller förlorare i klaveret?

När utrikesminister Margot Wallström hade ett resonemang i riksdagen tog hon upp Mellanösterns konflikter mellan Palestina och Israel och nämnde ”utomrättsliga avrättningar”. Givetvis tog det hus i helsicke och Israels premiärminister och deras hela diplomatiska maskineri drog igång. MW blev intervjuad i SVTs Agenda av Mats Knutson och hon lyckades slingra sig eftersom intervjufrågorna var snirkliga och invecklade – vilket gav MW möjlighet att vara lika snirklig tillbaka. Det tråkiga var att Mats Knutson aldrig ställde de korta och nödvändiga frågorna: ”Vem utför utomrättsliga avrättningar? När skedde dessa?”

Efter detta kände sig regeringen och Utrikesdepartementet gå ut med en förklaring, med bl a följande stycke:

”Det är mot denna bakgrund olyckligt att svenska regeringsföreträdares uttalanden om situationen i Mellanöstern missuppfattas och ges orimliga proportioner. Den senaste missuppfattningen gäller fredagens interpellationsdebatt i riksdagen. Utrikesministern sa inte, vilket påståtts, att utomrättsliga avrättningar förekommer i Israel, utan förde ett principiellt folkrättsligt resonemang om rätten att försvara sig och om vikten av proportionalitets- och distinktionsprincipen.

Situationen i Mellanöstern är besvärlig nog, utan att behöva tyngas av missförstånd om någons avsikter. Och det är olyckligt när kraftiga reaktioner sker på felaktiga grunder.”

http://www.regeringen.se/uttalanden/2015/12/uttalande-av-statsminister-stefan-lofven-och-utrikesminister-margot-wallstrom-med-anledning-av-utvecklingen-i-israel-och-palestina/

Nåväl. Jag har fått lära mig att en vinnare säger: ”Jag har inte uttryckt mig tillräckligt klart” – medan en förlorare säger ”Du missförstår mig”. Ganska klart vilken kategori vår regering tillhör.

Fortfarande väntar jag på svaret på vilka ägnat sig åt ”utomrättsliga avrättningar”. Vem/vilka och när?

När sedan statsminister Löfven gick ut och sade att knivdåden mot israeler inte är terrorism. Men en stund senare ändrade han sig och sade att det var det…

En gammal lärdom är ju att om du trampat i klaveret, stå kvar! För om du kliver ut låter det lika illa som när du klev i.

UDs ”smäll-i-dörrar-diplomati”

Många gånger måste jag bekämpa min första naturliga instinkt: att lämna rummet med en kraftig smäll i dörren när jag blir förbannad. Det är en dum instinkt, för det gör det mycket svårare att sedan komma tillbaka in i rummet, be om ursäkt, reparera skadan för att ta sig vidare. Att vara diplomatisk är att vara tvärtom, att hela tiden hålla huvudet kallt, tänka sig för och värna om gemensamma intressen. Därför är det dumt av stater att kalla hem sina ambassadörer vid upplevda oförrätter. Israel gjorde det och Saudi gjorde det nu. (Israel har i tysthet återinsatt sin ambassadör efter en månad.)

Men även om motståndaren agerar med temperament, finns det ju även ett ansvar för den andra parten att i första läget inte uppträda provocerande. Tänka sig för, vad blir konsekvensen av mitt agerande osv. Var det klokt av Sverige att agera på ett sådant sätt, där man visste att reaktionen skulle bli den spontana? På vilket sätt har Sveriges intressen i världen stärkts av den senaste tidens internationella utspel? Vart har alla balanserade diplomater tagit vägen? Håller de som bäst på med att försöka översätta vad ”feministisk utrikespolitik” heter på olika språk och vad det egentligen betyder?

Tror att det är ett slags rekord som UD nu har: att vara osams med både israeler och araber – samtidigt. Det har nog inga andra diplomater lyckats med.