Tagg: konsekvensneutralitet

Ruist, en hjälte

Nationalekonomen Joakim Ruist har forskat om vad flyktingar kostar. SVT Aktuellts Lotta Bouvin frågar: ”Tänkte du på hur resultatet i rapporten kan komma att användas i den kommande valdebatten?”

Vad är detta för en fråga? Frågan liknar den som Cissi Wallin fick om hon tänkte på Aftonbladet-profilens familj då hon avslöjade hans namn. Vad är det som händer med journalistiken?

Ska en forskare alltså hålla tillbaka forskning för att de fakta som avviker från det politiskt gångbara? Är det så mediehusen tänker – att de döljer nyheter och fakta för att det kan spela någon i händerna?

SVTs sändningstillstånd bygger på opartiskhet och saklighet kopplad till yttrande- och informationsfrihet. Dessutom finns en annan styrande idé, nämligen journalistikens konsekvensneutralitet. Vart har allt detta tagit vägen?

Joakim Ruist svarade med en lång paus och ställde reportern inför en pinsam tystnad. Pinsamheten faller helt på reportern.

Joakim Ruist utvecklar resonemanget på sin blogg: http://joakimruist.blogspot.com/2018/06/historiskt-rekord-i-tystnad.html

Konsekvensneutraliteten saboterar

Medias konsekvensneutralitet – dvs att journalisten ska rapportera utan att tänka på konsekvenserna och följderna av sin publicitet. En företagsaffär är på gång, men kan spricka om något avslöjas i förväg och mängder kan jobb försvinna – publiciteten ska ske trots de olyckliga följderna.

Likaså rapporterar media exakt i realtid om var ubåtsjakten sker och med vilka insatser. Att berätta för sin publik är viktigare än att låta militären ostört göra sitt jobb. Rapporteringen avslöjar allt för ubåtens husse… och jakten blir ineffektiv. Visst vill vi som medborgare veta vad som händer och att hemligheter avslöjas. Men jag tror att de flesta också vill att de militära operationerna ska lyckas.

I det läget kanske jag har tålamod att invänta tills det är klart – och få historien berättad då det är dags. Nu kan det ju sluta med att vi ändå inte får veta vad det var som rörde sig där under ytan. Och allt för att medierna saboterat för militära insatserna med direktrapporter från egna helikoptrar och båtar i sökområdet.

Spegel, spegel, säg vem som vackrast är

När Aftonbladet skrev om Aftonbladets TV-debatt med partiledarna var recensionerna översvallande. Vem hade väntat sig något annat: En riktig fullträff och tidningen beskriv hur hyllningarna rasar in till redaktionen. Var finns den distanserade och oberoende kritiska hållningen? Den är som bortblåst.

I Almedalen blev fenomenet extra tydligt då mediehusen hade stora utställningsmontrar och där de själva var aktörer. Vart är vi på väg då mediehusen själva blir aktörer och inte längre konsekvensneutrala nyhetsförmedlare?