Tagg: Margot Wallström

Kors i taket, Wallström!

Käbbel, elakheter och käftsmällar, det är så vi är vana (och trötta på) att se politiker av olika läger i debatterna. Men när en politiker talar väl om andra politiker – det är sensationellt, inget jag kan påminna mig ha hört tidigare. Men det hände när Margot Wallström läste upp regeringens Utrikesdeklaration i Riksdagen den 15/2 2017:

”Därför vill jag avsluta årets utrikesdeklaration genom att tacka Vänsterpartiet för att ni ständigt påminner om den oroande utvecklingen i Turkiet. Att Sverige i sina kontakter med omvärlden ska framhålla de mänskliga rättigheterna är något som Liberalerna aldrig låter oss glömma. I kampen mot vad som kan vara det värsta som mänskligheten har kommit på – kärnvapen – är Centern att lita på. Moderaterna är och har varit en pådrivande kraft när Sverige står upp för frihandel. Det svenska biståndet har under åren haft en pålitlig vän i Kristdemokraterna. Regeringen delar inte värdegrund eller syn på världen med Sverigedemokraterna och ett samarbete är uteslutet, men vi respekterar er plats i riksdagen.”

Hela utrikesdeklarationen: http://www.regeringen.se/49191f/contentassets/d4049eaec589487bb22b253ab7888639/utrikesdeklarationen-2017-svenska.pdf

Hur förebygga kris och mediedrev?

Som krishanterare har jag mött olika slags svårigheter som mina kunder och uppdragsgivare har att hantera. Det handlar givetvis om att i första hand ta hand om det som är fel och som är föremål för en medial granskning. Det är då branden ska släckas. I det andra skedet när den ansvarsutkrävande intervjun ska genomföras är det frågan om hur pudlar ska göras, vilka personer som ska medietränas och ta ansvar, avgå eller be om ursäkt. Det tredje steget är att förebygga att sådant inte kan hända igen. Det gäller att skapa policys, robusta system som är enkla och lätta för alla att följa.

Vid några tillfällen har jag förvånats över vilka sköra system som riskutsatta personer omger sig med. Några exempel: Mona Sahlins användande av regeringens kreditkort (”Toblerone-affären”) eller Yvonne Ruwaida som slarvade med sina taxikvitton (förklarade det med ”kvittoångest” och hade allt oordnat i en skokartong).

I bägge fallen fanns ett skört och osäkert system för hur kort och utlägg skulle hanteras. Det hade varit mycket säkrare att ha ett robust system, som att personen själv personligen ansvarar för sitt användande av kort och kvitton. Alla utlägg betalas själv, kvitton som har med tjänsten att göra lämnas in och beloppet kommer på nästa lönebesked. Det hade varit ett robust system för skulle vara ”drevfria”. Om sedan personen lämnar in privata kvitton och låter arbetsgivaren betala det, är det ju en aktiv hanlig i ett bedrägligt syfte. Här handlar det ju också om personer med höga löner, så några cash-problem bör inte föreligga.

Jag är förvånad att politiker utsätter sig för den här typen av risker. Varför har riksdagen och regeringskansliet inte sett till att de riskutsatta politikerna omges av mer robusta system?

Och att sedan bostadsfrågan är så konstigt ordnad är ännu ett mysterium. Statens Fastighetsverk bör ha 20-tal bostäder för ministrar som inte vill köpa sig en bostad. Självklart skulle detta kunna kritiseras, men det är ett transparent system som trots allt är lättare att försvara. Att sedan Margot Wallström, som varande den rikaste ministern, inte köpte sig en lägenhet är fortfarande höljt i dunkel – utan tog risken tillsammans med kompisarna i Kommunal.

Är regeringen vinnare eller förlorare i klaveret?

När utrikesminister Margot Wallström hade ett resonemang i riksdagen tog hon upp Mellanösterns konflikter mellan Palestina och Israel och nämnde ”utomrättsliga avrättningar”. Givetvis tog det hus i helsicke och Israels premiärminister och deras hela diplomatiska maskineri drog igång. MW blev intervjuad i SVTs Agenda av Mats Knutson och hon lyckades slingra sig eftersom intervjufrågorna var snirkliga och invecklade – vilket gav MW möjlighet att vara lika snirklig tillbaka. Det tråkiga var att Mats Knutson aldrig ställde de korta och nödvändiga frågorna: ”Vem utför utomrättsliga avrättningar? När skedde dessa?”

Efter detta kände sig regeringen och Utrikesdepartementet gå ut med en förklaring, med bl a följande stycke:

”Det är mot denna bakgrund olyckligt att svenska regeringsföreträdares uttalanden om situationen i Mellanöstern missuppfattas och ges orimliga proportioner. Den senaste missuppfattningen gäller fredagens interpellationsdebatt i riksdagen. Utrikesministern sa inte, vilket påståtts, att utomrättsliga avrättningar förekommer i Israel, utan förde ett principiellt folkrättsligt resonemang om rätten att försvara sig och om vikten av proportionalitets- och distinktionsprincipen.

Situationen i Mellanöstern är besvärlig nog, utan att behöva tyngas av missförstånd om någons avsikter. Och det är olyckligt när kraftiga reaktioner sker på felaktiga grunder.”

http://www.regeringen.se/uttalanden/2015/12/uttalande-av-statsminister-stefan-lofven-och-utrikesminister-margot-wallstrom-med-anledning-av-utvecklingen-i-israel-och-palestina/

Nåväl. Jag har fått lära mig att en vinnare säger: ”Jag har inte uttryckt mig tillräckligt klart” – medan en förlorare säger ”Du missförstår mig”. Ganska klart vilken kategori vår regering tillhör.

Fortfarande väntar jag på svaret på vilka ägnat sig åt ”utomrättsliga avrättningar”. Vem/vilka och när?

När sedan statsminister Löfven gick ut och sade att knivdåden mot israeler inte är terrorism. Men en stund senare ändrade han sig och sade att det var det…

En gammal lärdom är ju att om du trampat i klaveret, stå kvar! För om du kliver ut låter det lika illa som när du klev i.