I vissa intervjuer ser och hör vi svar som glider undan. Men är det verkligen svararens fel hur dialogen i intervjun går? Det är ju oftast frågorna som sätter dagordningen. Svararen måste ha ett förhållningssätt, vilka frågor som kan besvaras, hur och vad man vill tillägga själv i dialogen. Vissa fråga går helt enkelt inte att svara på. Ett exempel på detta är intervjun med ÖB Michael Bydén i P1 Morgon den 12 januari 2016. Om ÖB hade svarat rakt på frågorna, hade han röjt försvarshemligheter och begått någon slags tjänstefel. Istället hanterar han frågorna med hövligt undanglidande svar. Så min fråga är: vem bär ansvaret för att ”samtalet” blir som det blir? Är det utfrågaren (som sätter dagordningen) eller den som svarar?
Här är Johar Bendjellouls frågor:
- Hur länge tror du att försvaret kan stå emot ett främmande angrepp?
- Ett begränsat angrepp på en bestämd plats, hur länge kan vi stå emot det?
- Är du nöjd med de pengar som försvaret får?
- Hur länge räcker ytterligare 2 miljarder, det är ju inga jättepengar i försvarssammanhang?
- Har Lettlands president rätt när han säger att Gotlands försvar är svagt?
- Räcker 300 soldater för att försvara Gotland mot ett angrepp?
- Var finns de främsta militära hoten mot Sverige idag?
- Hur väl är Sverige rustat för att möta psykologisk krigföring?
- Vad behöver det svenska försvaret bli bättre på?
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=6342761