I veckan beslutas om kollektivanslutning till SVT

Den gamla TV-licensen kommer att ersättas med en ny skatt som kallas för avgift. Kan också ses som en kollektivanslutning till SVT. Kommer Public Service att få ökad frihet eller ökat beroende av politiken? Misstänker det senare. Allt är frid och fröjd så länge vi har ”snälla” partier som gillar yttrandefrihet, men vad händer om partier som vill begränsa Public Services yttrandefrihet (som vi sett i tex Danmark och Italien)?

Jag kan inte förstå politikernas förtjusning till denna tvångsvisa anslutning till SVT/SR/UR.

Nej, skippa licensen och gör om SVT till betalkanal istället. Den tekniken fanns inte då licensen infördes. Nu finns den. Betala och titta, betala inte = svartruta. Ge publiken makt över Public Service med frivillig anslutning.

Är statsministerdebatten det bästa som SVT kan erbjuda?

SVT har en mängd duktiga och pålästa politiska kommentatorer, analytiker och journalister. Den länge emotsedda duellen mellan de två statsministerkandidaterna hade höjt förväntningarna för fredagskvällen. Betygsättningen efteråt har inte varit nådig. De bägge kandidaterna gjorde hyfsade insatser. Deras respektive sympatisörer stärktes i att just deras kandidater ”vann”. Bägge sidorna var i stort sett nöjda.

Men de flesta var eniga om att SVT var kvällens största förlorare. Upplägget har kallats för ”bollibompa-tv”. Dessutom en del missar, där sk ”vanliga människor” egentligen var förklädda vänstersympatisörer (som kallat borgare för bajskorvar!). I ett läge där public service ifrågasätts allt hårdare för vänstervridning och partiskhet – förstår jag helt enkelt inte att SVT tar en sådan risk att detta rykte stärks ytterligare och där opartiskheten ifrågasätts… Det duger inte att bara vifta bort en del av opinionen genom att säga att de som är kritiska mot public service är främlingsfientliga högerextremister och inget att bry sig om. Jag vill nog påstå att kritiken inte enbart kommer från detta håll, utan även från bredare grupper, sanna demokrater som vill värna om den fria journalistiken – så som grundlagarna vill värna. Många är oroade av att seriös journalistik i allt större grad har ersatts av underhållning.

Jag kan förstå mediernas kamp om publik och uppmärksamhet – där det finns ett ekonomiskt beroende av tittarsiffror och publiken storlek påverkar reklamintäkternas storlek. Men public service? När de själva säger att de inte är beroende av det kommersiella – då kan jag inte fatta att de måste ”popularisera” sina program till barnslig nivå …

Grundlagarna har gett medierna en särställning och skyddad roll, där tanken varit att medierna ska ge människor underlag för att skapa sig en självständig bild av samhällsfrågorna. Har SVT verkligen motsvarat grundlagarnas syfte eller ha de svikit dem?

Belinda Ohlsson har fått en hel del kritik för sin insats som programledare. Helt orättvist, här är det chefer och redaktionsledning som måste ta sitt ansvar. Hon var fel person på fel ställe. Camilla Kvartoft och Anders Holmberg har tidigare visat att de är kapabla för sådana arbetsuppgifter. De eller några av deras kompisar borde ha fått göra även detta program.

Ska de vara stolta eller ska de skämmas?

Politiker inom riksdag, kommun och landsting har listat de bästa politiska journalisterna. Högst upp ligger SR/SVTs Tomas Ramberg, följt av Mats Knutson och Margit Silberstein. I bedömningen av den bästa redaktionen, så ligger även här SR och SVT i topp.  Frågan är om det är bra eller dåligt att public service ligger så högt på en sådan lista och vara gillad av dem som man är satt att bevaka? Hur nyttig för den politiska granskningen är det att det föreligger en slags symbios mellan politiken och public service? Politiken skyddar public service genom lagar och myndighetsbeslut som ger dem 7 miljarder kronor om året från licenspengarna. Priset för detta kan ju vara alltför inställsamma journalister som är alltför mesiga i relationen till den politiska klassen?

http://www.resume.se/nyheter/media/2015/06/29/politikerna-han-ar-bast/

SR bäst på politik | Journalisten

Skrota licensen och gör om SVT till betalkanal

Vad sägs om att låta SVT sända kodade program, där endast de som betalat TV-licensen på 2 076 kronor/år kan se programmen? Det skulle alltså vara valfritt för publiken: betala och titta. Betalar du inte, får du inte se SVT-programmen. Precis som på andra betalkanaler: Netflix, HBO och liknande.

För den som inte vill betala, får nöja sig med gratiskanalerna (TV3, TV4 och liknande) där reklamen betalar för ditt tittande.

SVTs nuvarande system känns föråldrat och inkonsekvent, att programmen tillgängliggörs som public service – där alla kan se, trots att många inte betalat den obligatoriska avgiften. När systemet infördes, fanns ju inte de system för kodade program som är möjliga idag. Istället infördes ett dyrt och personalkrävande system med kontrollanter som sprang omkring med antenner i bostadsområdena.

Ett kodat public service skulle skapa ett renare system, där den som vill betala får del av programutbudet och den som inte vill betala, slipper. Detta skulle också vara ”apparatoberoende” – vi skulle slippa diskussionen om någon tittar på SVT via sin dator eller padda – vilket ju varit uppe i domstol nyligen. Vi skulle också slippa jakten på licensskolkare.

Ofelbarheten inom public service

Susanna Ejnerstam på SR-Ekot vill absolut inte erkänna att de vinklat en statistik så att det ger lyssnaren en felaktig bild. De påstår att visstidsanställningar ökar, där de lutar sig mot SCBs mätning mellan 1987 och 2014. Att ökningen redan skedde på 1990-talet förtigs och även att antalet sådana anställningar varit stabilt sedan 2000-talet. SE upprepar hela tiden ”Vi har gjort ett nyhetsinslag på siffror mellan 1987-2014”. När hon sedan ifrågasätts säger hon att reportern svartmålar och är ute i samma ärende som Svenskt Näringsliv och SvD. Dessutom ställer hon motfrågan: ”Vad tycker du själv?” Hon toppar sedan med: ”Inga kommentarer” varpå hon lämnar scenen.

Hoppsan! När journalister utfrågas, reagerar de som riktigt medieovana amatörer och dessutom avslöjas en aggressiv attityd: att kritiska frågor har ett syfte styrt av näringslivet. Inställningen ger en skrämmande interiörbild av vilka konspirationer som styr nyhetsarbetet inom public service. Lyssna på det eminenta ”Medierna” http://sverigesradio.se/sida/avsnitt?programid=2795 Intervjun med Susanna Ejnerstam börjar 5:00 min in i inslaget.

Ekot ”försvarar” sig genom att säga: ”Det går alltid att diskutera vad som är relevanta utgångspunkter för journalistik. Statistik går att läsa och använda på många sätt.”

Och vidare: ”Susanna inser att hon framstår som ovillig att svara på Mediernas frågor, vilket har gjort henne bedrövad. Men hon hade faktiskt bara ett svar att ge i intervjun. Nämligen att statistiktolkningen från 1987 var korrekt.”

Men det allvarliga är hennes konspiratoriska attityd om svartmålning och att ”Medierna” går i någons ärenden. Det handlar alltså inte längre om rätt eller fel i statistiken – utan rätt eller fel attityd till granskning.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=4097&artikel=6111024