(Nästan) synd om Åsa Romson och medias ofelbarhet

Rent mänskligt tycker jag synd om Åsa Romson just nu. Vad hon än gör, så anses det vara fel. En person med politisk position ska tåla sådant, sägs det. Men måste man det?

Kungen likaså, som i en intervju säger att han tycker att det är jobbigt att bli förlöjligad i media. Svensk Damtidnings redaktör säger: det ska man tåla som kung. Måste han det?

När sedan Romson har fräckheten att ifrågasätta uppgifter i media (se länk nedan), uppfattas det som kritik av media. Hon bryter emot givna order eftersom Fridolins ord är: – ”Vi ska aldrig skylla på media, nej. Det är inte ett partis uppgift att recensera media. Medias uppgift är att ställa frågor till politiker, och ett partis eller en politikers uppgift är att svara på det frågorna. Den principen måste vara tydlig” sa Fridolin.

Skulle alltså media vara ”ofelbara” likt den katolska kyrkan? Det känns lite märkligt att media och journalisterna skulle stå helt vid sidan av samhället, utan att precis som alla andra ifrågasättas och ställas till svars. Politiker är i alla fall folkvalda. Vilka demokratiska processer har lett fram till de journalister i media som tar på sig ofelbarhetens prästskrud? http://www.expressen.se/nyheter/romson-ifragasatte-medier-pa-twitter/

”Stek storyn om Kaplan…”

I ett öppet brev till Miljöpartiets medlemmar och sympatisörer skriver språkrören Romson och Fridolin bland annat följande:

”Alltför många miljöpartister har de senaste dagarna uttryckt kritik mot de pågående granskningarna av partiets företrädare och ifrågasatt ”orättfärdiga” frågor. …Vi ska aldrig köpslå med medier för att försöka påverka vad de väljer att granska.”

Kan det vara så att just ett sådan köpslående/beteende varit vanligt i MPs relation till media? Och att detta nu för första gången blivit öppet och känt – för att en journalist (Anders Holmberg på SVT) inte spelade med.

Trots att MP genomgått ganska många mediala kriser (båtfärg, Bromma-flygningar…) under sin regeringstid verkar relationerna med media fortfarande ligga på amatörmässig nivå. Kanske för att partiet helt enkelt inte behövt ha någon professionalitet i utövandet. Man har helt enkelt hela tiden omgetts av en välvilligt inställd mediekår. Journalisternas sympatier till MP ju skiljer sig dramatiskt från folkets (enligt Kent Asps undersökning där allmänhetens sympatier för MP ligger på 12%, medan journalisters sympatier ligger på 41% och över 50% för journalister inom SR/SVT).

Nu för första gången, tvingas alltså, partiledningen ta till hårdare ord om vilka värderingar och policys som ska gälla.

Hela brevet http://www.mp.se/just-nu/oppet-brev-till-medlemmar-och-sympatisorer

Vem styr landet?

När Dagens Nyheter ville veta vem som styrde landet när Löfven var utslagen. Tidningen fick vänta på svaret i ett dygn. Statsrådsberedningens förklaring till fördröjningen var att det var viktigt att formulera sig på ett korrekt sätt. Samtidigt sades att ingen ställföreträdare hade utsetts vid regeringsbildningen. I mina öron låter det dock en aning motsägelsefullt.

Åsa Romson är vice statsminister, men tydligen inte ersättare för Stefan Löfven. Det är Margot Wallström som är Löfvens ersättare. Samtidigt får vi veta att Löfven inte utsett någon ersättare, men att det råder ett slags senioritetsprincip (längst i tjänst) i styrandet av landet.

Och detta tog det alltså ett dygn för statsrådsberedningen att kommunicera. Troligen visste de inte vad de skulle säga, därför måste de fundera ett tag.

Den som inte förberett sig, är oförberedd. Känns lite darrigt, måste jag säga.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/s-krav-romson-far-inte-ersatta-lofven/

Javisst, vice statsministern!

Åsa Romsons beramade uttalande om Auschwitz förklarade hon med att det var i stridens hetta, att hon var trött och att det var en slags kortslutning. Jag fick nog intrycket att hos läste det från ett manus. Sedan var det ursäkten där hon slant ännu en gång och kallade romer för z-ordet. Under debatten om förbud av vapenexport till ”icke-demokratier” presenterade hon en statsvetenskaplig sensation: att enpartistater inte behöver vara en diktatur. Nähä, och vilka skulle det vara?

http://www.op.se/opinion/ledare/alla-pratar-om-romsons-trippelhaveri