Briljante Croneman bedömer och berömmer intervjuare

DN:s krönikör Johan Croneman klassificerar, bedömer och berömmer  olika intervjuares stil:
Anna Hedenmo: frågor som säger något om hennes eget intellekt.
Fredrik Skavlan: skarpa frågor för att förklara sin egen förträfflighet.
Jane Björk & Co: ställer de frågor som de (felaktigt) tror att tittarna vill ha svar på.
Croneman berömmer däremot Jessika Gedin som frågar om sånt som hon själv vill veta. Dessutom utnyttjar hon tystnaden där hon har både modet och vettet att hålla käft och vänta – de flesta av oss skyr tystnaden under ett samtal, det gör oss nervösa och osäkra, Jessika Gedin utnyttjar den skräcken för att återta initiativet.
https://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/johan-croneman-jessika-gedin-ar-sveriges-basta-programledare/

It takes two to tango and PR

Det krävs minst två parter för att dansa och för att göra PR. Lena Mellin berättar i Aftonbladet om SD:s talang för att ”göra PR”. Hon tar fram tillfällen då SD:s utspel sysselsatte en stor del av mediesverige. När SD skulle ta ställning till regeringens budgetförslag, drog de ut på sin presskonferens och allt gav massor av publicitet kring partiet i flera veckor. Ny PR-succé, säger Lena. Nästa gång blir det Jimmy Åkesson i ”Skavlan”, som sagt, mästare på spinn och PR.

Men det krävs en medspelande part: medierna för att det ska bli något. Tisdagens kvällstidningar har flera helsidor med Åkessons come-back. Varför ska Lena Mellin oja sig över SD:s skicklighet, när medierna springer benen av sig av upphetsning så fort SD säger: pip?

En strängare nyhetsvärdering skulle ju väsentligt minska möjligheten till ”att göra PR”.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/lenamellin/article20515799.ab