Att sprida motståndarens argument

”Jag har inte förföljt någon i bil. Jag har inte trakasserat någon”, säger en lokalpolitiker i Åstorp. ”Att skulle jag bete mig illa, hur menar du då?”

Här är det alltså en person som i en intervju själv presenterar all den kritik som riktas mot honom, han levererar ”motståndares argument”. Ingen annan behöver säga något, eftersom han själv radar upp alla anklagelserna.

Visserligen har han lagt till ett ”inte” framför, men det hjälper föga.

Vad borde han ha gjort (förutom att bete sig bättre och inte trakassera kommuntjänstemän)? Han borde ha sagt: ”Jag har visserligen framfört kritik, men det har alltid skett på ett korrekt sätt..” osv…

Sändes på SVTBlekingenytt den 29/10-14, men inslaget visas inte längre.

Papegojfrågor

Papegojsvar ser vi då och då. Här ser vi ett äldre exempel, men intressant ändå. Sven-Otto Littorin blir intervjuad om en ifrågasatt amerikansk examen. Littorin håller ut ganska länge, svarar tålmodigt, men orkar till slut inte. Vad skulle han ha gjort? Hur ska man försvara sig mot papegojfrågor? En idé är att pressekreteraren tar en mer aktiv roll, dvs efter tre likadana frågor tydligt säger att intervjun är slut och att de är sena till nästa möte. Men även detta är svårt, eftersom det kan ge intryck av att man flyr fältet = har något att dölja. https://www.youtube.com/watch?v=RaDXfgZmyRI