En undersökning från Demoskop på uppdrag av Livsmedelsföretagen visar tydligt hur vi agerar känslomässigt i livsmedelsbutiken. Vi är inte speciellt förnuftiga och väljer i första hand inte efter rationella skäl, utan av emotionella. Svenskt och närodlat är viktigare än både hälsosamt, smak, pris och ekologiskt.
Denna rangordning är intressant, eftersom den egenskap vi värderar högst är ju (enligt min mening) en emotionell faktor: svensk. Varför skulle en svensk bonde automatiskt vara bättre än en finsk? De andra faktorerna (hälsosamt, smak, pris och ekologiskt) är ju rationella mätbara faktorer. Väljer vi en svensk miljöbov framför en finsk ekobonde?
Jag är också förvånad över att det ekologiska prioriteras lägst i denna lista. Men det verkliga beteendet för eko kan vara ännu lägre, där konsumenten överskattar sitt eko-val (säger att de väljer eko till 50 %, men det faktiska köpet ligger på 5 %!) Kanske väljer man svenskt färskt kött, men också en salami och äpplen från Tasmanien.
Vill jag vara elak, kan man säga att vi är xenofober, hela bunten och vi fortsätter välja förpackningar med svenska flaggor på. Men en salami, parmaskinka och parmesan kanske slinker med i hastigheten, bara för att vi känner för det.
http://www.dn.se/ekonomi/svenskodlat-viktigast-i-affaren/