Reflektioner och kommentarer till nyhetsflödet. Kontakta mig på mart@maandi.se för medieträningar eller föreläsningar i medielogik
Sommarlov även för utexaminerade? Alltför många intressanta program i radio och TV säger nu tack och adjö inför sommaren, stänger butiken för att återkomma först i höst. Känns lite som lunchrestaurangen som har stängt för lunch!
Menar verkligen SVT Debatt, Ekots Lördagsintervju med flera att det inte finns något att debattera eller intervjua under sommaren? Att just de fast knutna journalisterna vill ha en välbehövlig semester kan jag förstå, men finns det verkligen inga vikarier?
En god vän till mig, Aho Rebas, skrev en insändare i GöteborgsPosten nyligen. Den handlade om det trånga urvalet av pratare till årets ”Sommar” i Sveriges Radio. Jag tyckte det var så mitt-i-prick, så jag ville publicera det på min blogg. Jag fick lov till det. Här kommer den:
Stockholmare som sommarpratare
I dagarna har alla stora media presenterat listan på 68 personer som fått förtroendet att fritt underhålla radiolyssnarna en och en halv timma under sommaren – ett stort och ansvarsfullt privilegium.
”Sommar i P1” har stora lyssnarsiffror. Själv lyssnar jag gärna och många av programmen har varit intressanta, vissa t.o.m. briljanta. Ändå blir jag betänksam mot valet av sommarpratare. De som väljer – vilka de nu är – utgår tydligen från sin egen lilla slutna media-kändis-värld och inser inte att Sverige kryllar av begåvade, verbala och intressanta personer även utanför Stockholms tullar och medier. Några av sommarpratarna får t.o.m. återkomma gång efter gång pga redaktionens brist på perspektiv.
Radions egen lista över årets sommarpratare beskriver 11 personer som journalister eller författare, 19 personer som artister eller skådespelare och 5 som programledare – dvs totalt 35 eller över 50 procent från medievärlden! Inom kategorin intressanta forskare har man hittat 3 personer och, som i alla media numera, får vi lyssna till två kockar. Men varför platsar ingen lärare, sjuksköterska, chaufför, byggnadsarbetare, ekonom eller jurist? Jag lovar – det finns väldigt inspirerande sådana!
Trots att Stockholm bara är ungefär dubbelt så stort som Göteborg känner jag igen tre sommarpratare från Göteborg medan minst det tiodubbla hör hemma i Stockholm – men hur var det en stockholmsk partiledare uttryckte sig om lantisarnas begåvning?
Aho Rebas
Nyhetsvärdering är en svår sport, allt ska vägas mot varann. En dags stora nyhet skulle vara en liten notis när det dyker upp något annat. Hörde talas om ett gifttåg som spårade ut och hamnade i en villaträdgård där familjen och de närboende var i omedelbar livsfara. Inte ett ord om detta i media, för samtidigt sjönk en färja med 1000 passagerare på Östersjön. Eller direkt efter attacken mot tvillingtornen 11 september – försökte engelske premiärministerns pressis att släppa impopulära beslut i skuggan av händelserna i New York för att få så lite uppmärksamhet som möjligt.
Men att statsminister Stefan Löfvens uttalande om att det nu ska tas krafttag skolelevernas mobiler, för att dessa stör undervisningen. Alltså: är detta verkligen en fråga för en statsminister?
Men det viktigaste: Är detta verkligen den största nyheten för dagen? Sveriges Radios Ekot, TV4, SvD och SVTs nyheter väljer att lägga denna nyhet först och högst.
Har det verkligen inte hänt något som är viktigare?
Eller är det sensationellt att statsministern äntligen har något konkret att komma med? Det var det som var nyheten!
http://www.svd.se/lofven-vill-ta-mobiler-fran-elever/om/sverige
Förr delade vi upp dygnet i tre delar: 8 timmar sömn, 8 timmar arbete och 8 timmar för fritid. Nu ägnar vi drygt 8 timmar per dag åt media, vilket är en timme längre än vi sover per natt.
Det handlar om tidningar, tv, bio, radio, internet och utomhusreklam. Det är smartphonens som skapar nya tillfällen att konsumera media. Hur många i T-banan sitter framåtlutade ner i sin telefon med proppar i öronen och hur få är det som läser annat? http://bit.ly/1AKZz2b
Trots att media fyller allt mer av vår vakna tid, så befinner sig media i en allt djupare kris. Vi lyssnar inte längre på den traditionella radion. Fler, 49 procent, använder sociala medier som Facebook än de som lyssnar på SRs program. Och märkligt nog blir radioprogrammen sämre, anser Ulrika Knutsson (se länk nedan).
Jag vet dock inte var i statistiken jag finns när jag somnar framför TVn eller när jag tvingas gå upp när ”Pärleporten” går loss i radioklockan på söndagsmornarna klockan 6 i P1.
Den lille drabbade är något vi alla sympatiserar med, det är en bra story. Men här har media ett val: vem är drabbad, vilka är det mest synd om? Genom att välja drabbad kan också vinkel väljas och den utvalde drabbade kan stärka den valda ståndpunkten.
Ett aktuellt exempel:
SR/P1 hade ett inslag om att nya bullerregler i bostäder kan leda till att människor får högt blodtryck, hjärtinfarkt och fetma, enligt en hälsoforskare. Bostadsbristen måste bekämpas med ett ökat byggande, därför kommer högre bullernivåer att tillåtas i nybyggen. Men det kan leda till stress och ohälsa hos de boende. Här har alltså P1 valt den drabbade familjen som bor invid en tätt trafikerad gata, där de inte kan sova med öppet fönster, inte ens på sommaren. Alltså, stoppa dessa byggen…
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6179250
DN: s ledarskribent Carl Johan von Seth, valde ett annat perspektiv och en annan drabbad: ”Sätt en blodtrycksmätare på de unga i storstäderna som flackar runt på korta andrahandskontrakt och som frenetiskt jagar efter en plats att bo. En misstanke jag har är att det inte kommer visa sig vara en stressfri livsstil.”
http://www.dn.se/arkiv/ledare/mat-blodtrycket-pa-de-bostadslosa
Alltså: vem är det mest synd om: den boende i buller eller den som ingen bostad har?
Susanna Ejnerstam på SR-Ekot vill absolut inte erkänna att de vinklat en statistik så att det ger lyssnaren en felaktig bild. De påstår att visstidsanställningar ökar, där de lutar sig mot SCBs mätning mellan 1987 och 2014. Att ökningen redan skedde på 1990-talet förtigs och även att antalet sådana anställningar varit stabilt sedan 2000-talet. SE upprepar hela tiden ”Vi har gjort ett nyhetsinslag på siffror mellan 1987-2014”. När hon sedan ifrågasätts säger hon att reportern svartmålar och är ute i samma ärende som Svenskt Näringsliv och SvD. Dessutom ställer hon motfrågan: ”Vad tycker du själv?” Hon toppar sedan med: ”Inga kommentarer” varpå hon lämnar scenen.
Hoppsan! När journalister utfrågas, reagerar de som riktigt medieovana amatörer och dessutom avslöjas en aggressiv attityd: att kritiska frågor har ett syfte styrt av näringslivet. Inställningen ger en skrämmande interiörbild av vilka konspirationer som styr nyhetsarbetet inom public service. Lyssna på det eminenta ”Medierna” http://sverigesradio.se/sida/avsnitt?programid=2795 Intervjun med Susanna Ejnerstam börjar 5:00 min in i inslaget.
Ekot ”försvarar” sig genom att säga: ”Det går alltid att diskutera vad som är relevanta utgångspunkter för journalistik. Statistik går att läsa och använda på många sätt.”
Och vidare: ”Susanna inser att hon framstår som ovillig att svara på Mediernas frågor, vilket har gjort henne bedrövad. Men hon hade faktiskt bara ett svar att ge i intervjun. Nämligen att statistiktolkningen från 1987 var korrekt.”
Men det allvarliga är hennes konspiratoriska attityd om svartmålning och att ”Medierna” går i någons ärenden. Det handlar alltså inte längre om rätt eller fel i statistiken – utan rätt eller fel attityd till granskning.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=4097&artikel=6111024
Minns en biologilektion på gymnasiet då vår lärare frågade om vad utandningsluften kunde användas till. Ingen i klassen kunde ge det uppenbara svaret: att tala med. Luften pressas ut genom luftstrupen genom de spända stämbanden och varefter talet formas i munnen. Ett exempel på detta kunde vi höra i en intervju i P1 Morgon 6/3 med Gabriel Wikström som är bl a socialminister. Efter intervjun förstod jag inte varför han ens åkte till studion. Det kom visserligen ut ljud i form av ord, men absolut inget konkret innehåll. Jag undrar om reportern Johar Bendjelloul kände att han fick fram något annat än utandningsluft med koldioxid.
Här kommer ett sammanfattande axplock av ministerns svar:
– Inte nöjd, men frågan prioriteras högt, de har ett kontinuerligt arbete och kartläggning.
– Svårt att diktera krav, en avvägning och kontinuerlig dialog…
– Debatten tog snabbt slut, glad över samarbetet och dialogen.
– Ambitionen och målen ligger kvar …
– Kan inte säga det, beredning pågår… Vi har en ambition.
– De har tagit fram en strategi, vi ställer oss bakom den och ger dem ett moraliskt stöd
– Alla efterfrågar inte pengar. Staten ska engagera sig i att ha en ambition…
– Det är en fråga för idrottsrörelsen. Vi ser välvilligt från regeringen. Eventuellt avfärda det först efter en utredning
– Problemet med friskvårdsstöd är att det endast går till dem som har en anställning och inte till dem där ohälsan är störst … (Ganska konkret, men vad blir det istället?)
– Vi har ett ambitiöst mål …
– Insatser krävs inom alla politikområden…
– Vi har aviserat att vi ska titta över frågan…
– Vi håller på och bereder frågan …kan inte säga något om detaljerna … vi får återkomma till det
– Jag kan inte detaljerna bakom detta … men principen är … hur man exakt resonerat kan jag inte redogöra för …
– Det kan bli fler förslag …
– Vi för diskussioner, jag kan inte säga nåt det just nu, budgetdiskussion pågår, men vi undersöker möjligheten …
Har man inget att säga, så ska man hålla tyst. Det är en ganska bra princip. Jag vet inte hur ministern eller redaktionen tänkte, men det hade ju varit bra för alla parter (även för lyssnarna) att vänta med intervjun tills det fanns något konkret att berätta.
OK, jag fick något att uppröras över …
SR Studio1 besöktes igår av Israels ambassadör och intervjuades om de senaste händelserna i Köpenhamn. Studioreportern ställde en serie frågor om orsaken till den framväxande antisemitismen och om inte judarna själva bar ett eget ansvar till antisemitismen. Ambassadören blev, med rätta, irriterad och svarade med en motfråga om den våldtagna kvinnan också hade sig själv att skylla.
Samma resonemang har förts i samband om Lars Vilks konst skulle vara dålig och onödigt provocerande. Han har livvaktsskydd efter sin avbildning av en rondellhund och han vill bara ha uppmärksamhet och då borde han få skylla sig själv.
De som däremot inte ”får skylla sig själv” är till exempel medierna som hotas av extremister och knivbeväpnade nazister. Borde muslimer få skylla sig själv eftersom IS agerar som de gör?
Nej, vi får nog söka orsaken hos förövarna, inte hos offren. Det är förövarna som själva bestämmer om de ska bli kränkta och förbannade.
Sveriges Radios Ekot ska börja välja ut även ”konstruktiva nyheter” och de som ska komplettera den nuvarande nyhetsvärderingen som antagligen domineras av motsatsen: de destruktiva. Ekochefen utvecklar det hela såhär: Journalister tabloidiserar välden, söker konflikter och drama, gärningsmän och offer – vilket kan leda till att publiken
Så kan det vara. Det granskande och kritiska uppdraget har ibland en överton av gnällig negativism, som vi i publiken kanske tröttnat på. Kan det vara därför som antalet klick på gulliga kattungar ökar så dramatiskt?
Jag har dessutom förundrats av hur en del journalister agerar som aktivister. Det sker när intervjuade får frågor som jag inte förstår syftet med. Är det för att få veta något nytt eller är skälet något annat?
Några exempel: Som när Stefan Löfven eller förra försvarsministern Karin Enström pressades på att säga vilket slags statsskick Saudiarabien har. Är den informationen okänd för reportern? Att ta reda på länders statsskick torde ju vara relativt enkelt, t.ex. på appen ”Resklar” från UD.
Så vad är då syftet med att ställa en sådan fråga? Troligen är det av det destruktiva slaget – man vill höra ministrarna uttala ”Diktatur” skapa en pinsam situation till andra länder. Det är destruktivt.
Visst ska politiker, stater och företag ha en moralisk kompass, som visar med vem internationella affärer görs upp. Men när det gäller just demokratifrågan, så tycks intresset vara lågt att ta reda på halten av demokrati hos länder som tar emot svenska biståndspengar – ty då kallas det för att stödja demokratiseringen.
Det konstruktiva då, hur kommer det att se ut när Aftonbladet kamouflerar reklamen till artiklar som ser ut som nyheter. Artiklarna kommer sedan dyka upp i AB:s vanliga flöde men ska vara tydligt märkta. Som ortodox medie- och PR-nörd, ser jag det som ett olyckligt steg i fel riktning. För även för oss i PR-branschen är skiljelinjen viktig. Vi vill att publiciteten sker på sina egna meriter, däri ligger trovärdigheten. Men om vi kan köpa oss in i redaktionell text, kommer trovärdigheten att sjunka och effekten utebli.
Det måste alltså finnas en tydlig skiljelinje mellan dessa två och att det inte ska finnas minsta misstanke om att det går att köpa sig redaktionella spaltmillimeter.
SR P1:s ”Medierna” tog i lördags upp bägge dessa frågor, utan att koppla ihop dem. Det finns en fara med bägge dessa fenomen, att trovärdigheten i nyhetsbedömningen eroderas.
Den fria pressen har genom grundlagarna fått en särställning, för att de är en viktig spelare i ett demokratiskt samhälle där de upplysta medborgarna kan göra bra val.
Men om trovärdigheten på sikt kan ifrågasättas, varför ska då en industri som jobbar med en cocktail av ”reklamnyheter” ha ett grundlagsskydd?
Ekochefen Anne Lagercrantz, skriver om Konstruktiva nyheter: http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=4097&grupp=14434&artikel=6082108
”Medierna” om konstruktiva nyheter och om hur gränsen mellan reklam och journalistik suddas ut: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/496910?programid=2795
Om Aftonbladets reklam-redaktion: http://www.svt.se/kultur/reklam-i-med-journalistisk-look
God morgon!
Vaknar till radioklockan och får de första nyheterna på Ekot kl 6:00. Förr var det bara papperstidning till frukost, ibland två morgontidningar. Numera först en koll på Twitterflödet på padda eller laptop, som ger aning om vad som rör sig därute, beroende på vilka man följer. Hustrun tar tidningen och kastar sig snabbt över till korsord och sudoku. Bläddrar själv igenom tidningen, först ledarsidan, debatt, inrikes, utrikes. Skippar sporten. Ingen morgon-TV.
På tvärbana och T-bana kollar jag Metro i eget exemplar eller över axeln på någon medpassagerare. Jobbet erbjuder alla morgon- och kvällstidningar. Bläddrar igenom dem i små doser till koppar kaffe under dagen.
Kvällen framför tv:n, oftast Rapport, ibland Aktuellt (4:ans Nyheter ganska sällan).
Älskar att ogilla Debatt, men programmet har fått en extra krydda när jag kombinerat den med Twitter #svtdebatt. Både att följa och att twittra själv, ger programmet en extra dimension och ger tempen på debattklimatet. Kollar också Agenda på söndagskvällarna.
Hur kommer det då att gå för papperstidningarna? Det händer att jag föreläser på Universitetet, då ställer jag frågan om hur många av studenterna som har en prenumererad morgontidning. Ett fåtal.
Det går fort nu. När även jag, som 64-åring, funderar på meningen med en papperstidning… och ännu fortare utför går det väl nu när DN höjer sitt pris på abonnerad tidning.
God natt.
